TILL ANETTE, och den mer som vill läsa lite xD
observera att jag skrev denna i 9an,
det var en MVG berättelse men eftersom äckelläraren trodde att jag tog den från internet fick jag just och pass G :s
orkade INTE läsa igenom och kolla ifall där fanns några stavfel!
aja, here it comes :D
IS IT WORTH IT?
IRA
Nu sitter hon här, helt nyduschad, med dem saltsmakande tårarna rullandes ner för kinderna och det blänkande rakbladet mellan tumme och pekfinger:
Ira mår doligt efter det som hände, det gör hon.
Men är hon egoistisk och stark nog att svika vänner och familj?
Till och med utan att någon får veta varför?
Allt hon behöver göra är att dra rakbladet hårt över underarmen några gånger.
Förlorar hon då?
Och han vinner?
Är hon ens stark nog?
Kommer hon orka leva med det här resten av livet?
Eller ska hon göra slut på sitt lidande här och nu?
Ira är inte mer än 17 år gammal.
Är det värt det?
Det hela började en varm juni natt i Tysklands huvudstad Berlin.
Klockan är sex på morgonen och det är ljust ute.
Gatorna är tomma så när som på två unga kvinnor.
Det midjelånga svarta, för tillfället platta håret snärtar mjukt i vinden och över ryggen.
Den korta luggen piskar även den, i de isblå ögonen.
Ira är på väg hem från en fest tillsammans med sin västa vän Nadia.
Båda två är rejält fulla och de strosar vinglandes fram längs trottoaren.
Ira har på sig en vit räfflad minikjol och ett knallrosa urringat maglinne.
Mellan klädstyckena blottas hennes naturligt gyllenbruna mage med navelpiercingen.
Hon har piercing även i underläppen.
Hennes fötter pryds av ett par svarta klackskor, vilket gör att hon i varje fall inte går stadigare.
Över axlarna bär hon en tunn, svart, sommarjacka, dock oknäppt.
Nadia har likadana kläder, förutom att hennes kjol är svart och linnet turkost.
Ira stannar upp och tar en cigarett ur det blå/röda Level paketet i jackans ficka.
Hon håller upp paketet mot Nadia som tar en hon också.
Sedan sätter hon ciggen i munnen, tar upp den svarta tändaren, tänder och skickar den vidare till sin kompis.
Ira tar ett djupt bloss och känner den giftiga röken fylla hennes lungor, som så många gånger förut.
Nadia räcker tillbaka tändaren och instämmer med ett ”Mm”
De fortsätter gå längs med gatan och kommer efter en dryg kvart fram till fyrvägskorsningen där de ska gå skilda vägar.
Ira lägger armarna om sin kompis och de omfamnar varandra i en bamsekram.
- Gå och lägg dig nu, och ring mig när du vaknat, sluddrar hon i Nadias öra, ger henne en puss på kinden och börjar gå åt vänster, mot sin egna lägenhet.
Nadias föräldrar äger en stor villa åt höger, och därför går hon ditåt.
Drygt fem minuter senare ser Ira en man torna fram ur skuggorna.
Hon granskar mannen som kommer allt närmare, men ser inte så noga på grund av det fortfarande långa avståndet.
Det är som om Iras kropp stannar medan fötterna fortsätter framåt och hon faller över sina skyhöga klackar.
Ira faller framåtstupa och på grund av fyllan hinner inte reflexerna med och hon har inte en chans i världen att ta emot sig med händerna.
Hon slår huvudet hårt i den asfalterade vägen.
JOEY
Joey är på väg hem från ett par polare.
En ung kvinna kommer vinglandes längs trottoaren framför honom.
Hon visar mycket hud och Joey känner att det var allt för längesedan sist.
Helt utan förvarning stupar kvinnan handlöst mot marken, Joey skyndar på stegen och faller ned på knä vid hennes sida.
Hon är nog inte mer än 20 tänker han.
Han tar ett fast men mjukt tag om hennes axlar och ruskar lätt.
Sakta, sakta slår hon upp ögonen, och hans smutsgröna möts av ett par klart blåa.
- Vad hände? Vart är jag? Vem är du? de tre rappa frågorna kommer så tätt inpå varandra att Joey inte hinner svara på en innan nästa är ställd.
- Du ramlade, över klackarna skulle jag tro, och ligger nu runt hörnet om McDonalds. Och jag, jag är Joey, säger han med mörk stämma.
- Vad är ditt namn då? undrar han sedan.
- Jag heter Ira, och det spränger i mitt huvud, svarar hon med en röst lika klar och vacker som ögonen.
Joey ger ifrån sig ett svagt skratt.
Nu har jag min chans.
- Kom med hem till mig så ska jag ge dig något som hjälper, det är bara runt hörnet, erbjuder han artigt.
Ira nickar långsamt och stödjer upp sig på armbågarna.
Joey ställer sig upp och sträcker en hjälpande hand mot henne som hon tacksamt tar emot och drar sig upp på stående fot.
Hon svajar till och Joey lägger en stödjande hand runt hennes midja och för henne mot sin lägenhet, två byggnader bortomför Donken.
IRA
Hon låter sig föras med av den främmande mannen.
Någonstans i bakhuvudet vet hon att hon inte borde, men hon klarar inte av att gå hem ensam i detta tillstånd.
Väl framme blir Ira visad till en mjuk och fluffig säng som hon gosar ned sig i.
- Ligg här och vila så går jag in till köket en snabbis och fixar en huvudvärkstablett och ett glas vatten.
Ira nickar svagt och blir lämnad i det lilla, mörka rummet.
Mörkret är dock ganska skönt för ögonen då hon lider av en otrolig huvudvärk.
Lite ljus sipprar in när dörren står på glänt, så helt mörkt är det inte.
JOEY
Väl i köket spiller han upp ett helfyllt glas med vatten, ploppar i en Ibumetin.
Men därefter stoppar han i en till tablett, dock inte Ibumetin, utan någon drog som försvagar musklerna, ganska rejält.
Joey går på lätta fötter in i det mörka sovrummet och tänder en liten sänglampa på 15watt.
- Varsågod, han ler stort och räcker Ira glaset,
- Tack, mumlar hon .
Joey lämnar henne ensam i två minuter och kommer sedan in med ett skadeglatt flin spelandes över läpparna.
IRA
Joey lämnar henne men kommer strax tillbaka, hans varma leende har dock försvunnit.
Visserligen ler han, men det är inget varmt leende längre.
- Nu ska vi ha lite kul du och jag, viska har sensuellt och lägger sig skrattande ovanpå henne.
Han trycker sina läppar hårt mot hennes och pressar in sin tunga i hennes mun.
Hans händer smeker hårdhänt varje kvadratcentimeter av hennes kropp, det finns inget stopp för dem.
Han reser sig upp och går iväg. En gnutta hopp om att det var allt tänds inom Ira.
Knappt en halv minut senare kommer Joey tillbaka med en bit snöre i vardera hand.
Rädslan tränger bort hoppet och tar över totalt.
Utan minsta hänsyn till Ira drar han av varenda klädesplagg hon har på överkroppen, därefter knyter han hennes handleder mot sänggavlarna och hennes nakna bröst blottas.
- Du är så vacker, vet du det? Jag blev så paff först, men dina ögon passar så fint till de svarta ögonbrynen och det svarta håret. Även den gyllenbruna kropp du har, som i en dröm, vet du det ?
Han sätter sig på sängkanten bredvid henne och masserar hårt henne bröst.
När han tycker sig vara färdig ställer han sig upp och drar av sig allt utom sina svarta boxer kalsonger, varpå han rullar upp hennes kjol och sliter i de svara stringen så dem spricker.
Ira försöker sparka och sparka, men benen rör sig inte en centimeter.
De tjocka, sträva repen skär in i den tunna huden på handlederna.
Joey sätter sig gränsle över henne.
- Du förstår, det var så längesedan jag fick min något, och du var så oemotståndlig.
Han placerar små, lätta kyssar över hennes mage och uppåt tills han hamnar vid Iras ansikte.
- Låt mig vara, ber hon stammandes.
- Du förstår väl själv att det inte kommer hända, inte när vi hunnit så här långt, jag vill ha dig, här och nu, och ingenting ska få förhindra det! Skrattar han elakt.
Ira vänder bort ansiktet varpå Joey tar ett hårt tag om hennes käke och tvingar henne att se på honom.
- Säg det!
Ira spottar honom i ansiktet. Det skulle hon aldrig ha gjort, rätt vad det är så får hon en snabb rapp över höger kind.
- Säg det! Säg jag vill ha dig, på mig, i mig.
Nu skriker Joey. Ira blundar och sväljer hårt.
Hon hör hur en hand höjs och känner det hårda slaget träffa samma kind som sist.
- Säg det, nu är han inte glad någonstans.
Iras ögon tåras och motvilligt säger hon det.
- Jag vill ha dig, på mig, i mig, hennes röst darrar.
Joey skrattar elakt.
- Okej, bara för att du så hemskt gärna vill, jävla horunge.
Ira brister ut i storgråt och Joey drar av sig sina kalsonger, dem flyger som i en båge och landar på golvet på andra sidan rummet.
Han särar Iras gen och pressar sig hårt in i henne.
Smärtan är outhärdlig. Han stöter sig långsamt in och ut.
Känslan är som sandpapper.
Det känns även som om något inom henne brister.
Joey stöter snabbare och snabbare, och stönar även högre och högre.
Han stöter sig så långt in han kan och drar sig sedan ur henne.
Joey knyter upp snörena och tar ett hårt tag om hennes hår, varpå han drar henne upp så hon hamnar sittandes på knä på sängkanten.
- Ta den i munnen.
Ira ser äcklat på hans stora fula kuk och känner något rinna ned för låren på henne.
Blod.
Han har spräckt hela henne.
Inte oskuld- spräckt henne, för oskuld var hon inte, men han har verkligen förstört henne.
Inte bara psykiskt tydligen, utan fysiskt också.
- Ta den i munnen sa jag! väser Joey fram mellan tänderna och tar tag med händerna om varsin sida på hennes huvud.
Han pressar fingrarna hårt mot Iras käkar så hon tvingas till att gapa och trycker in sig själv.
Hon låter Joey göra allt själv och sitter bara snällt och tillåter honom ha sin stora, feta, äckliga, fula kuk i hennes mun.
Ja, egentligen har hon ju ingenting att säga till om.
Så småningom kommer han i hennes mun.
- Svälj! bestämmer han.
Nu anser han sig tydligen klar och lägger sig ned på sängen spritt språngande naken.
- Så berättar du inte för någon om vårt lilla äventyr, säger han varnande.
- Du var lika skön som jag trodde, lägger han till och somnar så småningom.
Ira drar på sig sina kläder på rekordtid, springer till toan och spyr upp flera liter magsyra, som bränner i halsen.
Hon kupar händerna och dricker en handfull vatten, varpå hon skyndar ut ur Joeys lägenhet.
Hela vägen hem springer hon, barfota och med blod rinnandes ur underlivet ner på benen.
Ögonen svämmar över likt vattenfall och folk som vaknat stirrar på henne när hon rusar förbi, men Ira kunde inte bry sig mindre.
Fem minuter senare ligger Ira i sin säng med huvudet nergrävt i en kudde, blodig och äcklig.
Med en blick på klockan upptäcker hon att den redan var 09.00.
Det jävla svinet hade knullat henne i ungefär två och en halv timma!
Ira känner att hon inte kan sova och hoppar istället in i duschen.
Hon skrubbar och skrubbar men känner sig fortfarande lika smutsig och äcklig.
Hon är smutsig på insidan, föralltid.
kommentera gärna xD
hejsan! kika in på min skvallerblogg :)
vad gör du ?
http://makeawave.blogg.se
läste att du kommenterat en bieber blogg:) Jag bloggar om honom också :D
Säger bara, BLI FÖRFATTARE :O
omg jävla hor lärare :@ jag fattar inte varför är hon så trög!!!!!
du e fan så djävulskt duktig fortsätt skriva
Sv: Hahaha :D jag var tvungen att ha den. :D
sv : det borde du verkligen bli :) du är grym!!
Jag gör ingenting, bloggar lite .. hehe !
tack så mkt :)
bli författare hanna:)
1, jag ville inte skriva äcklets namn i min blogg.
2 JAGVET REDAN DET
sv; hihihi en gullebild ;]
